Att säga adjö

Nackdelen med att resa till ett nytt ställe är att man måste lämna alla de hemma som betyder. Jag har tvingats ta en hel del avsked de senaste dagarna och det är verkligen inte någonting jag uppskattar. Samtidigt kan ett avsked gå till på så många olika sätt. I fredags sa jag hejdå till mormor och morfar och det var ett helt perfekt adjö. Vi satt ute i trädgården och åt frukost och bara pratade i flera timmar innan vi hälsade på hos Filip och Olle och sen även tog ett varv runt Ödeshög i bilen. Otroligt mysigt och positivt.

Detsamma kan inte sägas om lördagskvällen då jag fick krama om min Karin för sista gången på länge...då kom tårarna sprutandes. Det är svårt att förklara för en "utomstående" men det handlar inte bara om att man kommer sakna personen i fråga, det handlar även om att man lämnar en period i sitt liv som aldrig kommer tillbaka. Och hittills är gymnasieperioden den absolut bästa tiden i mitt liv så då är det ju inte så konstigt att det tar emot att definitivt lämna den bakom sig. Sen är ju saken den att jag kommer sakna Karin nåt otroligt men vänskapen kommer ju tack och lov finnas kvar. Det är bara sammanhanget som blir annorlunda.

Dagens hejdå har varit lättare. Avskedsmiddag med Lovisa, Mathilda och Andrea och allt var precis som vanligt. Dvs lövbiff, slagsmål, tjurande personer som lämnar rummet och slutligen alla mysigt ihopbollade i en säng. Älskar de här personerna över allt annat på jorden och de här kvällarna är fantastiska. Men det definitiva avskedet tar vi i morgon...

Vågar inte ens tänka på hur det ska bli att säga hejdå till mamma och pappa. De bästa personerna som finns.

Det fina med alla dessa goodbye är att egentligen så är det ju inte goodbye. Utan det är ju see you soon =)

Imorgon måste jag packa packa packa. Fixa lite pappersarbete dessutom. Och, såklart, säga hejdå till några till. Daamn. Tears will fall.

Godnatt. Min näst sista natt i Sverige!