Feel like shit

Idag har varit en low point..verkligen.

Mår och har mått så sjukt dåligt idag, gissar att jag har rätt hög feber i kombination med grym hosta, rinnande näsa och allmän svaghet. Kände mig ändå lojal i morse så åkte in till jobbet och tänkte försöka jobba men började må så dåligt efter lunch att det inte funkade längre. Kunde knappt andas och tårarna rann. Har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Eller jo, förmodligen, en då har jag legat hemma nerbäddad och ompysslad. Synd bara nu att min manager vägrade låta mig gå hem utan beodrade iväg mig till apotoket för att köpa starkaste medicinerna att jobba på. Då fick jag ett litet meltdown kan man säga. De stackars expediterna på Boots tog in mig bakom disken, satte mig på en stol, gav mig näsdukar och vatten och var allmänt hjälpsamma. Gick tillbaka till jobbet sen och jobbade färdigt med maximal mängd droger i kroppen...gick typ som i en dimma men lyckades genomföra mina timmar iaf. Är jävligt förbannad på managern som inte en enda gång frågade hur jag mådde trots att jag såg ut som kom och hjälp och var allmänt borta. Hade sagt upp mig på sekunden om omständigheterna varit annorlunda.

Kom hem som ett vrak vid sex och ville mest bara dö men då räddade min underbara, underbara Lisa mig. Vilken fantastisk människa. Inom loppet av 20 min fick jag tröstande kram, tröstande ord, en stor tallrik med kvällsmat, svensk marabouchoklad och slutligen en varm kopp te. Att komma hem till ett sånt välkomnande är underbart alla dagar, men när man gör det efter en av de värsta dagarna i sitt liv går det inte ens att beskriva. Tack gumman. Det finns ingen bättre.

Har tagit ett långt varmt bad och så fort mitt hår torkat någorlunda ska jag sova. Förhoppningsvis blir jag friskare av en tolvtimmarsnatt, jobbar imorgon. Mår jag som nu kommer jag sjukanmäla mig men om Phil accepterar det eller inte är en annan fråga. Liksom min framtid på French Connection.

För att klargöra ett par saker:
Ja, jag trivs fortfarande på mitt jobb.
Ja, jag tycker fortfarande London är underbart.
Nej, jag vill inte åka hem.

Men ja, idag har varit förjävligt.

De senaste dagarna har varit så himla bra men vill inte förgifta dem genom att skriva om dem i samma blogginlägg som den här jävla skitdagen. Därför sparar jag dem till en annan gång.

Ska svara på mail så fort jag kan men det blir tyvärr inte nu. Men ni ska veta att herregud vad jag blir glad varje gång jag tänker på er mina finaste. Vare sig ni är i Jönköping, London, Hawaii, Skåne eller Grekland. Älskar er.